Att träffa landshövdingen och kulturministern

Igår trädde jag för första gången i mitt liv över tröskeln till Residenset, det vackra huset i ena hörnan av Stortorget i Malmö, som jag traskat förbi hur många gånger som helst i mina dar, men aldrig trott att jag skulle få se inifrån. Tillsammans med några av mina närmaste författarvänner var jag inbjuden till buffé hos landshövdingen för att träffa kulturministern och mingla runt med andra människor i kulturbranschen.

Det var väldigt fint, med inskrivning när man anlände (där jag fick skriva Emma Andersson, författare), och så fick man ta i hand med både landshövdingen och kulturministern innan man blev serverad fördrink och tilltugg. Liksom varenda gång jag kommer i närheten av någon jag tidigare sett på TV, måste jag undertrycka en impuls att krama om människan. När jag känner igen ett ansikte är nämligen alltid min första tanke att det här nog är någon som jag har träffat förut och borde minnas allting om. Som tur var visste jag ju i alla fall varför kulturministerns ansikte var så bekant.

Sedan bjöds det buffé och landshövdingen uppmanade oss alla att mingla runt och prata med varandra. Jag har nog aldrig presenterat mig själv som författare så många gånger på en enda kväll, samt träffat så många högt uppsatta och trevliga människor inom kulturvärlden i Skåne någonsin. Buffén var god, och sällskapet  väldigt spännande och intressant. Jag fick bland annat diskuterat barnteater i Lund, historiska minnesmärken i Skåne, fantasyböcker, skillnad mellan barn- och vuxenböcker, utbildning, fördelar med tåg över flyg till Stockholm, samt varför Moriska Paviljongen i Malmö är så viktig och framgångsrik. 

Efter buffén blev det kaffe och någon väldigt god liten kaka/tårtbit. Jag var som vanligt yngst i sällskapet och den enda som inte drack kaffe (nej, jag har inte blivit så vuxen än). Gissa vad som hände då? Jag fick te, personligen serverad av landshövdingen. För det gjorde hon så gärna, trots att jag erbjöd mig att gå till köket och hämta själv. Service!

Under hela kvällen flyttade kulturministern runt från bord till bord för att tala med alla oss som kommit dit. Min vän Torsten tyckte att det påminde om förr i tiden då undersåtarna fick komma och sitta vid kungens sida för att tala om sina problem så att kungen kunde lösa dem. Eller som Gudfadern.

Jag fick ministerns visitkort, för att kunna höra av mig med erfarenheter jag fått av barn och ungas läsning. Sådant ville hon nämligen gärna veta och använda sig av i sitt arbete. 

Sammanfattningsvis var det en väldigt trevlig kväll där jag fick chansen att träffa en mängd människor jag troligtvis aldrig hade kommit i kontakt med annars. Maten var fantastisk, och den där koppen te var så uppskattad av en som trodde att hon skulle bli utan dryck till efterrätten. Dessutom fick jag en extra chans att träffa stora delar av mitt härliga BASUN-gäng!

Så tack än en gång för inbjudan, landshövdingen. Tack kulturministern för att du ville träffa mig. Det här var ett fint initiativ. Fortsätt så!

Kommentarer

  1. Vilken härlig kväll för dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, verkligen! Jag var så nervös innan, men alla var så trevliga och det var kul att träffa dem. :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg