"Förlåt men kan vi talas vid sen, nu vill jag vara i fred. Jag är i drömmens värld."

Ja. Det är några gånger mellan varven nuförtiden. Men vad ska man göra, när livet är så roligt att leva och tiden bara räcker till för en bråkdel av allt det man vill göra?

Jag har haft en underbar sommar. Hur har er varit? Jag har läst böcker, sett tv-serier, gått på bio, badat i havet och ett par pooler, umgåtts med mina fina vänner och min fantastiska familj. Det kunde inte ha varit bättre.

Mest av allt har jag dock skrivit. Jag skriver på mitt nya projekt, det som jag har givit arbetsnamnet Aphelium, och jag önskar att jag kunde berätta mer. Men än så länge får ni ha tålamod, jag tror jag måste få ha lite mer egentid först innan jag låter min nya idé stiga ut och se dagens ljus. Jag kan däremot avslöja att jag skrivit ganska så mycket, och att jag har låtit några få läsa det som åstadkommits hittills. Jag tror att de gillar det!

Tur. För jag gillar det. Det här en berättelse som verkligen uppslukar mig. Jag ägnar hela dagar och nätter åt att skriva på den, bara för att jag vill. För att jag tycker att det är så spännande. För att jag vill veta vad som ska hända mina karaktärer, och vart berättelsen kommer att ta vägen.

Det här är en ny värld. Nya karaktärer. Ganska så många. De hänger ihop. De är komplicerade. De har varsitt mörkt förflutet. Nu måste de hjälpas åt.

Jag kan knappt vänta tills ni får läsa det här.

Men det innebär ju också att det fortsatt kommer att vara ganska lite aktivitet här på bloggen. Jag fokuserar på att ägna all min lediga tid åt att skriva. Jag ska försöka se till att det blir värt det.

Jag lovar.




Och förresten, för den som undrar: Titeln för det här inlägget är hämtat från Tjechovs pjäs Körsbärsträdgården som jag läste när jag pluggade litteraturvetenskap.

Kommentarer

Populära inlägg