They used to shout my name, now they whisper it

Skolan är igång igen efter att jag skrivit på boken hos mina föräldrar i Paris, i nio månader. Jag försöker vänja mig vid att åter leva i verkligheten, och det är både spännande och intensivt att vara tillbaka i de eviga frågorna igen (de har ju trots allt inspirerat boken väldigt, väldigt mycket). Dock saknar jag skrivandet och redigerandet så mycket att jag knappt vet vart jag vill ta vägen. Nu hinner jag bara med en sida här och där, och det känns aldrig tillräckligt. Framåt går det, men sakta. 

Så just nu är den här fantastiska låten inspirationen till allt. Längtar efter att få se The Hunger Games: Mockingjay, Part 1 med vanliga Hunger Games-gänget. Vi har alltid världens mest intressanta diskussioner ute i kylan utanför biosalongen efteråt.



Dessutom: När Eslöv fick en ny författare blev jag också omnämnd i tidningen som en av Eslövs storheter. Kolla in om ni vill!

Kommentarer

Populära inlägg