Mardrömmar: Varför slutade det som det gjorde?

OBS! EXTREM SPOILERVARNING FÖR DIG SOM INTE LÄST Där drömmar blir till OCH Mardrömmar.

Igår nämnde jag att jag redan från början visste hur min berättelse skulle sluta. Jag visste att hur det än gick så skulle Olivia och Johnny aldrig kunna sluta i samma värld. Och jag visste att en odödlig Simon Tara aldrig skulle kunna besegras. Det kan tyckas grymt, men för mig var det den enda väg jag kunde följa. Det var så min berättelse skulle vara, och för mina karaktärer var deras öden på många sätt oundvikliga.

Olivia och Johnny kommer från olika världar. De vandrar till varandras världar och har tack vare sina förmågor en unik möjlighet att mötas både i varandras världar, mellan världarna och i döden. Fast när allting kommer till kritan går det inte att förneka att de hör hemma i varsin värld. Även om Olivia är Väktaren till hjärtat av guld och på så sätt hänger ihop med Enderra, så är det inte där hon hör hemma. Hon har ett liv i sin egen värld att leva också.

Samtidigt så hör Olivia och Johnny ihop. Hon är guldhjärtats Väktare, han är dess rättmätige ägare. De älskar varandra. Johnny förlorar aldrig sig själv helt i sin odödlighet för att Olivia älskar honom, och för att hennes kärlek skyddar hans hjärta. Olivia väljer att dö för Johnnys skull. Johnny väljer att ge upp sin odödlighet och alla sina förmågor för Olivia, och ger sig in i striden med Simon Tara för att hjälpa henne, trots att han vet att det troligen kommer att döda honom.

Men relationen mellan Olivia och Johnny är inte den enda. Johnny har även ett väldigt starkt band till sin bror Gaspar. I slutet av Där drömmar blir till dödar Johnny Gaspar för att rädda dem båda. Det gör att Johnny även känner ett stort ansvar gentemot Gaspar och det arv han nu tagit på sig. I och med Gaspars död blev Johnny Enderras rättmätige arvinge. För att på något sätt gottgöra för det faktum att han inte kunde rädda sin bror, måste Johnny nu axla den roll som var Gaspars, och ta hans plats i striden för frihet. Om inte annat för att Simon Tara dessutom redan innan Gaspars död valde Johnny som sin värste fiende, eftersom han gissade på att denne var mäktigare och därmed farligare. På så sätt kan inte Johnny bara tänka på sig själv och den framtid han skulle kunna ha med Olivia. Han har även ett ansvar att rädda resten av Enderra, vilket gör att hans och Olivias ofrivilliga separation i slutet av Mardrömmar är oundviklig. Han är den ende som kan göra det, av så många anledningar, och hennes öde var att hjälpa honom, även om det handlade om att låta honom offra sig själv.

Kort sagt, Olivia och Johnny kunde aldrig ha slutat i samma värld, något jag ville illustrera genom att ta med citatet från The Notebook, som inleder kapitel 72. Citatet är en beskrivning av hur huvudpersonen och berättaren Noah tänker på kärleken till sin fru Allie, nu när hon har drabbats av Alzheimers och inte längre kommer ihåg honom. Han beskriver det som att de är dag och natt och inte kan existera utan varandra, men samtidigt är dömda att aldrig få existera samtidigt. De är alltid tillsammans, men för evigt åtskilda.

Så ja, det var ett ganska långt inlägg om varför Olivias och Johnnys berättelse slutade som den gjorde.

Imorgon tänker jag svara på vad som egentligen hände med Simon Tara. 


Här kan du läsa resten av tema-veckans inlägg:
Mardrömmar: Vad hände sen?
Mardrömmar: Kommer det en uppföljare?
Mardrömmar: Simon Tara
Mardrömmar: Johnny och Olivia